Inbördes testamente
Syftet med ett inbördes testamente är att bestämma hur två personers tillgångar ska fördelas. Den största fördelen med ett inbördes testamente är att det på ett tydligt sätt anger vad som ska ske när den första respektive sista personen avlider. Inbördes testamenten är särskilt användbara för makar och sambor, inte minst om någon av makarna/samborna har särkullbarn.
Legala arvsordning
Om du inte vill att dina släktingar ska ärva dig i den ordning som lagen bestämt måste du upprätta ett testamente. I testamentet kan du frångå den legala arvsordningen och själv bestämma hur ditt arv ska fördelas. Enda begränsningen i rätten att avvika från arvsordningen är bröstarvinges laglott. Genom testamente kan avlåtaren justera den vanliga arvsordningen (t ex att ge mer åt en arvinge än åt en annan) och låta en person utan arvsrätt få del av kvarlåtenskapen. Testator kan välja att testamentera bort alla sina tillgångar eller delar av dem.
Man kan testamentera på två sätt
För det första kan man göra det i form av ett legat; ett legat avser i princip en viss sak (saklegat, t ex ett konstverk) eller ett visst preciserat belopp (penninglegat, t ex 50 000 kronor), enligt 11 kap. § 10 1 st ärvdabalken. En person som fått legat kallas legatarie.
För det andra kan man testamentera egendom till en universell testamentstagare; denne får kvarlåtenskapen i sin helhet, viss andel av den eller resten sedan andra laglotter utgått, enligt 11 kap. § 10 2 st ärvdabalken.
Den viktigaste skillnaden mellan de två typerna av förordnande ligger i det, att endast universella testamentstagare är dödsbodelägare.
Legataries roll i bouppteckning
Legatarien har ju egentligen bara ett intresse i sammanhanget, nämligen att få sitt legat. Intresset tillgodoses genom att ett legat “skall utgå av oskifto”, enligt 11 kap. § 2 ärvdabalken, vilket betyder att legatet skall lämnas, innan arvingar och universella testamentstagare får sina lotter.
Inbördes testamente
Det har varit vanligt att makar upprättat så-kallat inbördes testamente, ett sådant testamente innebär, att den som överlever den andre skall få den avlidnes tillgångar (med äganderätt eller fri förfoganderätt beroende på hur testamentsförordnandet är formulerat). Numera, när efterlevande make ärver med försteg framför både bröstarvingar och om bröstarvingar saknas (den avlidnes arvingar i 2:a arvsklassen) är behovet av inbördes testamente mellan makar mycket mindre.
Om make ärver direkt enligt lag får han dock egendomen bara med fri förfoganderätt. Vill makarna att den efterlevande skall ha egendomen med äganderätt (vilket ger efterlevande maken rätt att genom eget testamente bestämma hur egendomen skall fördelas efter hans död), måste de upprätta testamente.
Formkravet är viktigt
Testamente måste upprättas skriftligt enligt 10 kap. § 1 ärvdabalken. Testators namnteckning skall bevittnas av två vittnen. Vittnena måste vara samtidigt närvarande, antingen då testator undertecknar testamentet, eller då han talar om för dem, att han undertecknat det tidigare. De skall också veta att det är ett testamente, men det är inte nödvändigt att de känner till vad som står i testamentet.
Personer under 15 år får ej vara testamentsvittnen, enligt 10 kap. § 4 ärvdabalken, och inte heller personer som på grund av sitt psykiska tillstånd inte förstår vad det rör sig om, testators make samt andra närmare släktingar till testator. Inte heller någon, som är testamentstagare eller närmare släkting till denne kan vara vittne. Detta framgår av 10 kap. § 4 2 st ärvdabalken. Vittnena bör med andra ord vara personer som känner testator, men som inte har intresse vare sig i arvet eller i testamentet.
Iakttas inte formkravet, är risken att en arvinge kan få testamentet förklarat ogiltigt på grund av formfelet.
Tillägg till testamente
Ibland behöver man komplettera ett testamente eller ändra detsamma. Ändring i eller tillägg till testamente skall göras på samma sätt som själva testamentet, enligt 10 kap. § 6 ärvdabalken. Det räcker således inte att skriva till något i efterhand på ett i övrigt formenligt testamente eller att göra strykningar i det. Ett praktiskt sätt är att skriva ett nytt testamente, och samtidigt återkalla det gamla.
Nödtestamente
Ibland behöver man upprätta ett så-kallat nödtestamente. Detta görs vid allvarlig sjukdom, som förhindrar testator att upprätt ett vanligt testamente (10 kap. § 3 ärvdabalken). Nödtestamente kan antingen göras muntligen inför två vittnen eller i en handling utan vittnen, som är egenhändigt skriven och undertecknad. Ett nödtestamente blir dock inte gällande om “nödfallet” upphör, och testor sedermera haft mer än tre månader på sig att upprätta ett vanligt testamente (ni kan läsa mer i rättsfall NJA 1993 s 341).
Återkalla ett testamente
Ett testamente kan alltid återkallas, ett löfte om att inte återkalla ett testamente dock är inte bindande, enligt 10 kap. § 5 och 2 st ärvadbalken. Eftersom testamente skall vara den slutliga dispositionen och ofta upprättas lång tid i förväg, finns det ofta anledningar att tänka om på grund av ändrade förhållanden av faktiskt eller känslomässigt slag. Frågor om ändringar och tillägg och partiella eller fullständiga återkallelser är därför viktiga.
Hur återkallar man ett testamente?
Ett testamente kan återkallas genom att testator skriver ett nytt som upphäver det gamla; han kan också upphäva testamentet genom att helt enkelt riva sönder testamentshandlingen eller på annat sätt otvetydigt ge till känna att testamentet inte längre skall gälla, enligt 10 kap. § 5 ärvdabalken. Återkallelsen behöver dock inte gälla hela testamentet utan kan också vara partiell.
Behöver du hjälp?
Behöver du upprätta ett testamente eller ett inbördes testamente? Kontakta oss så hjälp vi dig.